Kungen och folket

Vid flera tillfällen har jag diskuterat, ja nästintill grälat, med en republikan som hävdade att Carl Gustaf Bernadotte fortfarande har stark makt över det svenska samhället. Om inte formellt så dock informellt, menade han. Jag själv hävdar motsatsen, det vill säga att folket och ”folkets media” har makt över Carl Gustav & Co, och att de faktiskt uppfattar och behandlar dem som leksaker.

Den informella makten som Carl Gustaf har är i mina ögon inte större än det inflytande som kändis vilken som helst kan ha. Påven eller en svensk politisk ledare har oändligt mycket mer informell makt över sina anhängare än Sveriges konung. Deras inflytande kan ha direkt betydelse till exempel för utgången av ett val. Tiden då monarken ägde rätten att allena styra riket har försvunnit för länge sedan och folket i Sverige är idag fritt och inte längre förtryckt av enväldiga despoter.

Problemet med kungen är alltså inte hans makt utan hans speciella situation i ett samhälle som garanterar alla grundläggande mänskliga rättigheterna till alla sina medborgare utom just till honom. Problemet är att ett antal medborgare i ”världens mest jämställda land” inte får tala fritt, inte välja religion, eller för den delen inte vara ateister, inte får sympatisera med politiska partier och agera politiskt så som till och med vit makt-rörelsen och andra får. Problemet är också att en odemokratisk lögn hålls vid liv av människor som samtidigt upprörs över Rysslands brist på demokrati.

Huruvida Carl Gustaf Bernadotte är en duktig PR-man och huruvida han parasiterar på de svenska skattebetalarna är för mig ovidkommande frågor. En president kostar också. Det är dock så att medan en kunglig familj är ständigt ute med tiggarbössan för att få bidrag till dop, bröllop och begravningar, kostar en president bara själv och bara vid utövande av sitt ämbete.

Den italienske presidentens föräldrar, syskon, fru, barn och barnbarn är i Italien helt okända. Sergio Matarellas arbete som statschef blandas aldrig ihop med hans privatliv. Jag vet att det inte har varit så med USA:s presidenter, men USA är landet där lättsinne, skvaller och glamour drar till sig media som honung lockar till sig bina mer än någon annan stans.

Själv lägger jag inte ner någon möda på att anklaga och kritisera Carl Gustaf & Co. Jag anser det däremot vara rätt att granska och kritisera alla de människor i Sverige som påstår sig vara rationella men som genom sina monarkistiska åsikter visar sig vara irrationellt bundna till en stor mängd historieförfalskningar. I Nordegren & Epstein i P1 hörde jag till exempel en känd professor utmåla monarkin som grunden för all demokrati. Bortsett från det att monarkin i alla tider har visat sig innehålla ett stort mått av despotism och varit som regel synonym till envälde, så är det bara så att den svenska rättsstaten förbjuder flera av sina medborgare, än idag, att delta i samhällslivet.

I verkligheten är dessa medborgare inga symboler för rättsstaten som det påstås. I verkligheten är de, de facto, negationen till allt som har med jämlikhet, med meritokrati och med demokrati att göra. Och allt detta sväljer utan vidare de människor som hyllar den monarkistiska traditionen och som helst vill leva i en värld där giriga, glamourösa och frivola medier skapar förebilderna.

Carl Gustaf Bernadotte har ingen makt att sitta kvar på sin tron om inte han tillåts göra det av den svenska grundlagen som den svenska riksdagen allena styr över. Folket har däremot fullt ut makten att bestämma om de vill ha kvar eller lägga undan sin gamla och uttjänta leksak.