Alla barns frihet

Jag befinner mig just nu på BB tillsammans med min man och min son. Den senare föddes för drygt ett dygn sedan och det kan tyckas märkligt att skriva en krönika till Republikanska föreningens tidning här, mitt bland bebisar, blöjor och nyförlösta kvinnor.

Till mitt försvar ska sägas att jag hade åtagit mig detta långt innan vår son bestämde sig för att komma just dessa dagar. Samtidigt som jag i skrivande stund har lite dåligt samvete, och därför smusslar fram datorn medan sonen sover, är BB faktiskt en miljö som stimulerar till stora vackra tankar om ett nytt statsskick.

Här är det lätt att tänka på framtiden. Här stimuleras jag att tänka på alla barns frihet att få leva sina liv utifrån sina egna drömmar, utan att föräldrarnas begränsningar fjättrar dem vid en förutbestämd bana. Jag kan för egen del drömma om att min son ska bli forskare, konstnär eller barnmorska (de senaste två dygnen har fått mig att fundera allt mer på det sista yrket), men tack och lov är han fri att leva ut sin egen livsdröm, utan att begränsas av min. Den friheten borde ges alla barn, också Estelle Bernadotte.

För mig handlar avskaffandet av monarkin såväl om principer som om realpolitik. Principer som att vi som lever i en demokrati alltid ska kunna välja våra företrädare, att vi ska behandlas lika inför lagen och att ingen ska ärva sitt ämbete kan få argumentera emot.

Monarkisterna måste välja om de vill äta kakan eller behålla den.

Men de senaste årens cirkus kring kungafamiljen visar att Sverige också realpolitiskt skulle höja sitt anseende och sin trovärdighet om vi avskaffade monarkin och därmed införde demokrati fullt ut. Under de senaste åren har vi bland annat fått följa kronprinsessbröllop, födsel av ny tronarvinge och läskiga berättelser om kungens sexistiska leverne. Detta har medfört ökad medial bevakning och en ny intimitet i skildringarna av kungahuset. Monarkisterna har upprörts över detta och velat hävda privatlivets helgd. Men det förhållningssättet håller inte. De måste välja om de vill äta kakan eller behålla den. Det är ju faktiskt genom det privata som monarkin verkar. Kungahuset representerar Sverige som en familj. Myndighetens uppgift är att visa upp bröllop, barnafödslar och dop. Givetvis måste media i en demokrati då kunna bevaka hur familjens angelägenheter sköts.

LÄS MER: Monarki ser inte till barnets bästa

Kanske fanns det en tid då folket kunde få en ensidigt vinklad bild av kungahuset utan att märka av hur snedvriden den var, men när kommunikationen är sekundsnabb och flödar fritt är det svårt för kungahuset att be tidningarna att censurera informationen. Det vore att rulla tillbaka tiden till början av 2000-talet då till och med kvällstidningarna tillrättavisade sina journalister om deras reportage inte var tillräckligt klädsamma för någon av kungafamiljens medlemmar. I dag är tonen mot hovet mer granskande och nyanserad, vilket ger hopp inför framtiden.

Nu ska jag ägna mig åt mitt privatliv och drömma om min sons framtid. I trygg förvissning om att han kommer att kunna välja en helt egen väg, fri från mina vägval.