Skånska miljongåvan ifrågasätts av många

När nyheten kom om att landshövdingen i Skåne uppmanat länets kommuner att skänka dyra pengar till en dopgåva åt prins Oscar, reagerade Republikanska föreningen snabbt och lovade att överklaga samtliga sådana kommunala beslut.

Yasmine Larsson sa så här: ”Det ingår över huvud taget inte i uppgifterna för en länsstyrelse, eller några andra offentliga aktörer, att organisera kungliga uppvaktningar. Men om man ändå gör det kan man ju försöka behålla fötterna på jorden. Skattebetalarnas pengar ska inte gå till det här.”

Många Skånekommuner har sedan dess valt just den linjen. Kävlinge, Osby, Lomma, Simrishamn, Lund, Staffanstorp, Svedala, Malmö och Skurup har alla sagt nej till att vara med på dopgåvan, liksom Region Skåne.

Kommunalrådet i Simrishamn Karl-Erik Olsson: ”Vi anser inte att en lekplats långt härifrån kommer våra kommuninvånare till gagn.”

Pierre Sjöström, oppositionsråd i Staffanstorp: ”Dopgåva åt prinsen är inte en kommunal angelägenhet.”

Pia Almström, kommunstyrelsens ordförande i Kävlinge: ”Vi betalar inte skattepengar till sådana saker.”

Några kommuner har också sagt ja (Ängelholm, Perstorp, Sjöbo, Tomelilla, Ystad och Trelleborg). Men som Kvällsposten sammanfattar så ser det sammantaget kärvt ut för landshövding Margareta Pålsson.

Pålsson har därför både börjat vädja till privatpersoner att ställa upp med pengar, och försökt omformulera sitt initiativ. Hon skriver i ett blogginlägg att gåvan är ”symbolisk”, och ”kommer att vara värdefull för varenda barnfamilj […] en förhållandevis liten investering (cirka en miljon kronor) som gör Söderåsens nationalpark mer spännande för besökare.”

Att alla barnfamiljer kan utnyttja lekplatsen är såklart trevligt. Problemet är att ingen vet om någon barnfamilj kommer att vilja besöka den här lekplatsen – för ingen har frågat om den är efterfrågad. Ingen vet om Söderåsens nationalpark behöver bli mer spännande för besökare. Det finns inget underlag överhuvud taget. (Vilket man kan se i brevet från landshövdingen.)

Margareta Pålsson har själv beskrivit hur hon ”helt på eget huvud och eget bevåg lagt fram förslaget”. Det vill säga: processen har varit precis sådan som den är, då någon i första hand velat buga sig till marken med en kungagåva, och inte i första hand velat åstadkomma samhällsnytta.

Lekplatsen hade inte blivit av om inte prins Oscar hade utsetts till hertig av Skåne. Den uppstod inte ur något annat behov än just att ha med en gåva till dopet i Stockholm.

Republikanska föreningen tycker att barn ska ha lekplatser. Varje krona som går till en lekplats som en landshövding hittat på innebär en krona mindre till lekplatser som faktiskt behöver byggas eller underhållas ute i kommunerna. Därför är landshövdingens projekt rojalism rakt igenom. De politiker som beslutat att bidra till lekplatsen klarar inte av att skilja sin egen kungavurm från sina uppdrag att verka för kommuninvånarnas bästa. Det är också märkligt att kommuninvånarna ska få intrycket att det finns två slags skattekistor i kommunen: en vanlig, där alla utgifter prövas mot varandra och man tvinga prioritera – och så en skattekista för kungliga ändamål, där man kan fiska upp tiotusentals kronor med några dagars varsel.

Därför är vi stolta över att vi har varit med och stärkt motståndet mot dopgåvan, och vi kommer att fortsätta arbetet med att överklaga gåvorna.