Söndagen den 5 juni medverkade Republikanska föreningens ordförande Yasmine Larsson i P1 Debatt under ämnet ”Vad ska vi ha kungahuset till?”.
Programmet ligger kvar här och går fortfarande att lyssna på.
Andra deltagare på den republikanska sidan var bland andra riksdagsledamoten Robert Hannah (L), Jenny Bjerkås och Thomas Sjöberg, författare till Den motvillige monarken, en kritisk granskning av statschefen från 2010.
Från Rojalistiska föreningen, som är så förtjusta i kungar att de inte kan skilja på demokrati och diktatur, deltog Folke Höjmar. Han flankerades av Herman Lindqvist, som inte heller visade något intresse för väsentligheter genom att vräka ur sig att Sverige ”har haft en fungerande monarki i över 1 000 år”. Vad fungerade – enväldet? För en demokrat var naturligtvis monarkin ett extremt illa fungerande styrelseskick ända fram till 1900-talet. Att alls vilja anknyta till tidigare seklers kungamakt visar antingen på bottenlös historielöshet eller på en mycket tvivelaktig demokratisyn – eller möjligen på en så intensivt känd rojalism att man säger vad som helst.
Herman Lindqvist pratade själv om ett tillfälle då kungamakten ingripit i historien: ”Vi har haft några situationer då man har ropat ’republik’ på gatorna i Gamla stan, som 1848” – när han svarade på en fråga från Alexandra Pascalidou om monarkin någon gång varit hotad. Lindqvist lät närmast raljant över att folket bara kommit på fötter mot kungamakten vid detta enda tillfälle. Men han glömde att säga vad som hände med de som ropade republik då, i mars 1848. De sköts ihjäl, 18 stycken, på direkt order av Oscar I, Karl XIV Johans efterträdare på tronen.
Vilket för övrigt Herman Lindqvist själv har skrivit om. Men den historiekunnige Lindqvist blir en sällsynt dålig historielärare just i sammanhang då han eldar upp sig och ska försvara monarkin.
Var mars 1848 ett exempel på en ”fungerande monarki”?
Duktiga medierådgivaren Jeanette Fors-Andrée sa bra saker om professionaliseringen av kungahusets mediearbete, men sa en riktigt konstig sak om Bruneiskandalen 2004, nämligen att kungen skulle ha ”misstolkats” och bara menat gästvänlighet när han sa öppenhet. Det är en förklaring som ligger nära den som hovet skickade ut efter händelsen, men som avskrevs som en lögn. Vad som faktiskt hände, enligt bland annat den journalist som ställde frågan, var att kungen fick frågan om det varit några svårigheter att umgås med en ”ledare som styr sitt land med järnhand”, varpå han svarade:
”Av olika anledningar så har jag inte haft den känslan. Jag upplever det snarare tvärtom. Han har ju en kolossal närhet till folket.”
Att kungen inte skulle ha uttalat sig om sultanen som politisk ledare är alltså uteslutet. Ingen, förutom svenska hovets informationsavdelning, har uppfattat något missförstånd. Det är olyckligt att hovets försök att slingra sig ur situationen berättas vidare igen, tolv år senare.
Debatten var förstås ett strålande initiativ av public service-radio. Seriös debatt om statsskicket är efterfrågat, särskilt när kungahuset kommit så mycket i fokus som under 2016. Med tanke på det var det svårt att förstå vad Silvia Bernadottes välgörenhetsarbete och kronprinsessan Victorias klädval (”hon väljer alltid svenskt när hon är utomlands!”) hade med saken att göra. Hur ska man kunna debattera det? Vad vill de att Republikanska föreningen ska säga, att allt kungafamiljen gör är dåligt?
Handlar det om att jämföra statsskick så finns det väl ingenting som talar för att en presidentfru inte kan starta välgörenhetsstiftelser, eller att en presidentdotter inte kan bära svenska klädmärken. Det är svårt att se hur republiken är i underläge där. I överläge är republiken däremot när det gäller moderna värderingar: det är inte ett statsskick där kvinnor måste ägna sig åt engagemang för barn, eller mode, för att passa med bilden av kunglighet. På det sättet visade själva debatten på behovet av ett fräschare statsskick. Först pratade rojalistmännen om historia och kungar. Sedan pratade rojalistkvinnorna om drottningar, prinsessor, välgörenhet och kläder.
”Feminister för republik”, någon?