För en enad republikansk rörelse

Följande text utgår från, och är i huvudsak identisk med, det svar som Republikanska föreningens styrelse lämnade till en motionär som ville att kongressen 2017 skulle ta ställning till vilken republikmodell som är bäst.

Republikanska föreningen har tagit ställning i frågan om republikmodell.

Ställningstagandet består i att föreningen ska bibehålla största möjliga bredd och därmed inte vara en förening för en särskild republikansk grundlag. Den linjen beror inte på vankelmod, osäkerhet eller slapphet, tvärtom: styrelsen är mycket säker på att det absolut bästa för den republikanska frågan är att inte ta ställning.

Det gynnar den republikanska saken att fokusera på det alla republikaner är överens om – att avskaffa monarkin – istället för att fokusera på det republikaner är oeniga om – hur republiken ska se ut.

En första invändning som brukar resas är att rörelser för förändring, som vår, måste beskriva ett attraktivt alternativ. Styrelsen kan inte se att det finns vare sig teori eller empiri som underbygger det. I Sverige har folkomröstningar vunnits av både kärnkraftsmotståndare (med en stor mängd olika alternativ till kärnkraften) och av EMU-motståndare (utan alternativ alls, annat än det uppenbara, att inte vara med i EMU).

Att negativa kampanjer har lika goda förutsättningar att lyckas som positiva visades på nytt i till exempel den brittiska Brexit-omröstningen sommaren 2016. Politiska rörelser måste ha mål, men det har Republikanska föreningen: att avskaffa monarkin, vilket innebär att Sverige blir en republik. Alternativ i form av detaljerade ersättningsplaner är däremot inte nödvändigt.

Ett annat argument för att ta ställning för en särskild republikmodell, är att dagens linje innebär att det är fritt fram för våra motståndare att lyfta fram de mest avskräckande exempel på republiker de kan hitta. Redan på 1950-talet hotade de med att det “blir som i USA” om Sverige blir en republik. Skulle vi inte slippa det om vi till exempel slog fast att en svensk republik ska ha en president som väljs av riksdagen istället för av folket?

Nej, så enkelt slipper vi inte undan ett argument som är till så stor nytta för rojalisterna.

Även om Republikanska föreningen skulle ta ställning, kan rojalisterna (med fog) hävda att Republikanska föreningen knappast talar för alla republikaner, och att vi inte kan kontrollera framtagandet av en ny grundlag. Det är också helt sant att ett avskaffande av monarkin gör alla slags republikanska grundlagar teoretiskt möjliga. Även om det skulle bli som Republikanska föreningen vill i början, finns det inga garantier för att inte ”Sverige blir som USA” på sikt.

Kort sagt: rojalisterna kommer inte att artigt börja diskutera det alternativ vi för fram. Det innebär att vi – även i en situation där vi tog ställning till en republikansk modell – måste fortsätta att ha bra argument om hur svenska politiska traditioner kommer att forma den svenska republiken. Skulle vi få en president, skulle det med mycket stor säkerhet vara det slags ceremoniella president som finns i de flesta europeiska republiker, åtminstone inledningsvis – att gissa hur den konstitutionella debatten skulle se ut längre fram är förstås omöjligt.

Genom att Republikanska föreningen håller sig till sin minsta gemensamma nämnare – att avskaffa monarkin – värnar vi också föreningens sammanhållning. Att uttala sig för en särskild republikansk grundlag skulle riskera att göra den frågan till en permanent stridsfråga på våra kongresser, eller i längden skapa flera olika republikanska rörelser.

I föreningens medlemsenkät från 2016 sa 47 procent att de vill ha en statschef med samma formella makt som kungen har idag, det vill säga en rent ceremoniell befattning. 27 procent föredrar en lösning helt utan statschef. 17 procent kan tänka sig en statschef med större formell makt än kungen har idag. 10 procent vet inte. Även om vissa alternativ är populärare än andra, har alltså inget alternativ en absolut majoritet. Och då tillkommer också frågan hur en ceremoniell statschef ska utses – via indirekt eller direkta val.

En annan fördel med nuvarande linje är att allmänheten tydligt tilltalas av olika republikanska modeller. Många tycker att statschefsinstitutionen är onödig. Andra längtar efter att få rösta på sin presidentkandidat. Det är lättare för Republikanska föreningen att vinna sympatier, om allmänheten snabbt kan konstatera att deras favoritmodell ryms inom vårt mål. Eftersom Republikanska föreningen är den enda aktören i republikfrågan i svensk debatt, skulle vi riskera att förlora sympatisörer i själva huvudfrågan, om den bara drevs med ett mål som de inte alls kunde acceptera.

Den erfarenheten har gjorts på andra håll. Den australiensiska republikanska rörelsen (ARM) har bittra erfarenheter av att blanda in det republikanska alternativet för tidigt. I folkomröstningen 1999 stod valet mellan att behålla monarkin eller att införa ett system med en indirekt vald president. Det vill säga redan i frågan om huruvida monarkin skulle avskaffas eller inte, tog man in frågan om hur alternativet skulle se ut. Det ledde till splittring på den republikanska sidan, och de som inte tyckte att alternativet var särskilt attraktivt röstade inte för republik över huvud taget.

Därför förespråkar ARM nu att man i ett första steg bara bestämmer i frågan republik eller monarki, och sedan utarbetar en republikansk grundlag. Att verka för en sådan ordning, där utfallet inte är beroende av hur alternativet formuleras, förespråkades redan i Republikanska föreningens författningsutredning ”Bara ett penndrag” från 2012: ”Det talar för att principfrågan (ja eller nej till republik) först prövas i en formellt rådgivande folkomröstning och att riksdag och regering sedan, om det blir en majoritet för republik, i en sedvanlig grundlagsprocess utformar den nya författningen.”

De svenska erfarenheterna av otydliga och svårtolkade folkomröstningar (läs: kärnkraftsomröstningen) gör att det är en tågordning som statsvetare skulle gilla. När en sådan grundlagsprocess tar vid, är Republikanska föreningens program – att göra Sverige till en republik – i praktiken redan realiserat. Den republikanska modell som har flest anhängare bland allmänheten och de politiska partierna förs fram som ett förslag till grundlagsändring. Om grundlagsändringen skulle förkastas i riksdagen eller i en beslutande folkomröstning, behåller Sverige sin konstitutionella monarki tills en republikansk modell som vunnit godkännande röstats igenom. Med det scenariot minskar också behovet för Republikanska föreningen att ha en politisk linje i fråga om den republikanska konstitutionen. Den debatten avgörs ju senare.

Ett annat starkt argument för föreningens nuvarande ställningstagande är, åtminstone gör styrelsen den analysen, att de flesta människor ser på republikfrågan som en fråga om inställningen till monarkin. Organiserade republikaners intresse för presidentvalsprocesser har inte sin motsvarighet hos allmänheten. När folk på gatan får frågan om vad de tycker om monarkin, tänker de på vad monarkin symboliserar och står för och om de vill ha kvar den eller inte.

Under de senaste 20 åren har den republikanska rörelsen i Sverige lyckats minska monarkins opinionsförsprång med 20 procentenheter utan att ha presenterat ett klart alternativ. Det är alltså uppenbart att människor tar ställning för republik utan att de har några garantier för precis hur grundlagsdebatten efter monarkins avskaffande kommer att gå.

Den stora utmaningen även framöver är snarare att hitta och peka på det som stör med monarkin, att inte låta den vara oförarglig utan visa hur den påverkar oss och hur den går på tvärs med värderingar vi håller kära. Innan vi har lyckats skapa ett missnöje med monarkin, kommer det inte att finnas någon efterfrågan på andra statsskick.

Slutligen: allt det ovan sagda innebär inte att det är oviktigt att det finns bilder i debattenav vad en svensk republik kan innebära. Vi vet att det finns människor som har mycket lågt förtroende för kungahuset, men som ändå inte vill avskaffa monarkin. I det fallet kan en osäkerhet om vad en republik är spela roll. Det ska Republikanska föreningen råda bot på genom att fortsätta prata om många olika republikmodeller – dagens ställningstagande innebär inte att vi svarar ”det står skrivet i stjärnorna”, utan att vi berättar om de alternativ som står till buds.

Vi uppmuntrar all debatt som förs utanför föreningen om alternativen. Föreningen kan framöver också bli bättre på att ge medlemmarna förutsättningar att komma fram till personliga åsikter om republikmodell, som de gärna får förmedla i samtal med andra. En sådan mångfald av röster kan bara gynna republikfrågan.