Revolt och reform

Det finns för republikaner all anledning att minnas ”Reformvännernas Sällskap”, som var verksamt för cirka 150 år sedan. Då som nu gäller det att väcka medborgerlig opinion för en reform, som om den inte initieras ”utifrån”, högst osannolikt inom en mannaålder, kommer att föras fram av beslutsfattare som är nöjda med den ordning som råder.

Då gällde det ”representationsreformen” svenska mäns och kvinnors medborgarrätt, nu gäller det ”republikreformen” att demokratisera och fördela rätten i staten.

När avgående ordförande för Republikanska föreningen Stockholm, Kim Höglund, på lokalavdelningen årsmöte i sin verksamhetsberättelse, uppmärksammade värdet av att föreningen arbetar i riktning mot att bli en välformulerad lobby för republik, snarare än att revoltera (mot monarkin), markerar hon den rörelse i föreningen som kan drivas till framgång i vår målsättning. Det är en anledning att studera hur reformvännerna en gång agerade för att vinna opinion för sin sak.

Det gäller för Republikanska föreningen att till fullo välja reformens väg.

Men föreningen målsättning är inte klart formulerad. I vad mån balansera rörelsens kraft mellan löftets rus i revolten och reformens nyktra arbete?

Det finns i befolkningen alltid en stor negativ kraft. Allt från de kränktas kverulans till den tyngre förtvivlan som knyter näven mot själva skapelsen. Som om (människo)naturen vore olyckan i världen. Som psykologiskt fenomen, en fadermördare, enligt Freuds föreställning om ett Oidipuskomplex, det vill säga psykoanalysens idé om hur människan tar till sig skulden i egen handling, vilket är ansvarets och frihetens drama.

Historiskt är det en kraft vi känner från krig och revolutioner, i vilka människor i mängd, likt en olyckans tsunami ödelägger kultur och enskilda liv. Som river ner utan förmåga att bygga upp när kraften ebbar ut. Då är vi beroende av dem som närt reformer i sitt hjärta och arbetar för dessa i den värld som är, i stället för söka dem i avlägsna utopier. Hur tillfredsställande dessa än må vara i den vardagliga kverulansen.

I revolt och kverulans finns kraft. Men utan konstruktiv avsikt och vilja till samarbete, fadermördaren förmår just intet annat än negation. Ju närmare han kommer beslut om arbete och ansvar, ju mer kommer han att obstruera och förhindra ett ”lyckligt slut”. I näven knuten bevarar han sin olycka som prästen knyter händerna om det heliga.

Den som vet vad han vill övertygar mer än den som blott motsätter sig.

Det gäller för Republikanska föreningen att till fullo välja reformens väg och formulera målsättning och reformförslag. Sätta den levande kraften i rörelse i seminarie- och studieverksamhet för att utveckla kunskap och argumentation för en republik. Den som vet vad han vill övertygar mer än den som blott motsätter sig. Ty i negationen finns ingen substans. Skaparglädjen finns i det förnyande och konstruktiva, även om förnuftet kräver en uppgörelse med det förflutna.

Prioritet vore att enas om förslag till republik. Konkretisera en ”republikreform” för att utveckla och demokratisera nuvarande statsmakt. Ett alternativ som självfallet kommer att förändras och omstöpas den dag det tas upp på politisk nivå. Men målet i dag måste vara att få republikreformen innanför dörrarna till riksdagen, och för att komma dit måste opinion bland medborgarna inspireras av alternativ som väcker större entusiasm än vilan i den ordning som råder.

Att kritisera kan vem som helst göra, men att skapa något är få förunnat. Det har sagts av flera.

Orättvisor och felaktigheter är det gott om, och av dessa är kungaeländet bara en. Orättvisor väcker egentligen bara verklig entusiasm hos kverulanten, medan de flesta människor rycks med först när de finner något som förbättrar samhället. En vackrare, hederligare, roligare, verklighet, vinner deras hjärtan.

Och det är den bättre berättelsen som finner lyssnare i längden.

Text: Kjell Myrberg