Om det statsskick vi i dagsläget lyder under

Kära republikanska vänner!

Först som sist vill jag nämna att jag, som ni, är högst angelägen om att förändra Sveriges statsskick i republikansk, och i grund och botten demokratisk, riktning. Under mina år som organiserad republikan har jag dock bekymrats över en del av argumentationen i ämnet. Nedan vill jag dela med mig av dessa funderingar.

Jag konstaterar att en del republikanska debattörer använder sitt utrymme i medierna till att förlöjliga vår nuvarande statschef; han anses bland annat ha intellektuella brister och bristande kommunikationsförmåga.

Problemet med detta angreppssätt är att om nästa monark, till exempel Victoria Bernadotte, skulle visa sig vara överlägsen sin far i dessa avseenden förlorar argumentet sin kraft. Andra sätter en ära i att vägra acceptera kungliga inbjudningar och, i förekommande fall, utnämningar och ordnar. Problemet med denna inställning, anser jag, är att man underkänner vår nuvarande författning, oavsett hur inaktuell man anser den vara.

Min hållning är något annorlunda. Precis som jag principiellt accepterar att betala skatt oavsett vilken regering som beslutat om skattenivåerna eller accepterar Svea rikes nu gällande lagar i övrigt, trots att jag inte personligen tillfrågats om deras utformning, är jag övertygad om att en stor del av min, och kanske hela den republikanska rörelsens, trovärdighet ligger i en grundläggande respekt för det nuvarande statsskicket. Skulle jag, mot förmodan, imorgon erbjudas en utmärkelse med därmed följande kungamiddag skulle jag acceptera den; inte som uttryck för mitt gillande av monarkin, utan i respekt för det statsskick som jag i dagsläget lyder under. Jag önskar nämligen varken en statskupp eller en revolution utan en upplysningskampanj och debatt som i kraft av sina argument förmår ändra vårt land från en monarki till en republik.

Carl Gustaf Bernadotte är i dagens lägen vår nuvarande statschef, och genom att respektera detta förhållande uttrycker jag, enligt min mening, respekt för min stat, min grundlag och därmed en indirekt respekt för de demokratiska spelregler som ger mig möjlighet att i ett allmänt val eller en folkomröstning bekräfta eller förkasta mitt statsskick.