Inlägget Grattis på 80-årsdagen, Republiken Island! dök först upp på Republikanska föreningen.

Men vad är det vi medborgare förväntas fira? Att vi fortfarande i Sverige har en icke-vald statschef? Att Carl Gustaf Bernadotte nu varit statschef i hela fem decennier, enbart för att han föddes i en utvald familj?

För oss i Republikanska föreningen är det tvärtom en viktig demokratisk princip att offentliga ämbeten och offentlig makt inte ska gå i arv. Republik är enligt vår mening helt enkelt ett mer demokratiskt statsskick för Sverige i tiden. Medborgarna ska välja statsmaktens utövare och representanter. Rätten att representera dig ska ingen ärva, den är din att ge. Om grundlagens formulering om att ”all offentlig makt i Sverige utgår från folket” förverkligas även när det gäller det högsta offentliga ämbetet skulle statschefen inte få sitt mandat genom sina släktband utan väljas i demokratisk ordning.

Monarkin främjar dessutom fjäsk och personkult. Det är en naturlig del av detta fördemokratiska styrelseskick. Kungen är satt över alla andra människor och är därmed själva symbolen för underdånighet. För en monark är folket undersåtar, inte jämlika medborgare. Författaren Vilhelm Moberg skrev om detta i sin bok Därför är jag republikan:

”I en monarki uppkommer det alltid en anda av undersåtlighet, som icke är fria medborgare värdig. Kring konungen med Guds nåde och hans anförvanter har i alla tider uppblommat en rik flora av servilitet och inställsamhet, kryperi och allsköns fjäsk. Denna undersåtlighet kräver sina offer i de bästa kretsar. Jag har sett högt bildade personer, som i andra sammanhang har ådagalagt intelligens, mista sin mänskliga värdighet inför en kunglig person: I närvaro av en medlem av kungahuset har de alldeles tappat koncepterna och stått där som förvandlade och stammat i förvirring och betett sig på ett sätt som närmast kan kallas fjantigt.”

Dagens besök i Uppsala för ändå något positivt med sig. Vi är övertygade om att diskussionen som uppstår när statschefen firar 50 år på tronen väcker republikanen i många människor. Republikanska föreningen får många nya medlemmar när statsskicksfrågan uppmärksammats, oavsett om det har skett genom bröllop eller något ogenomtänkt uttalande av nuvarande statschef.

Carl Gustaf Bernadotte skulle kunna bli historisk, abdikera för demokratins skull och ta initiativ till att arvsmonarkin avskaffas. Han skulle då bli känd i framtidens historieböcker som den kung som lät förnuft och demokrati väga tyngre än personliga privilegier. Nu tror vi dessvärre inte att han frivilligt avstår från sin privilegierade maktposition. Därför är det viktigt att bilda opinion för ett mer demokratiskt och modernt statsskick. Vi kan också konstatera att stödet för monarkin har minskat över tid och att stödet för republik samtidigt har ökat. Vi är övertygade om att ett fullbordande av den svenska demokratin kan komma fortare än vad många tror.

Monarki går inte ihop med demokrati eftersom kungamakten bygger på gener och blodslinjer. För alla demokrater borde det vara helt orimligt att ämbetet som statschef går i arv inom en utvald familj. I ett jämlikt och modernt samhälle har arvsmonarkin ingen plats. Genom ökad debatt i frågan och ett växande folkligt stöd för att Sverige ska bli världens modernaste demokrati är vi övertygade om att monarkins dagar snart är räknade. Kungen må vara i strålkastarljuset i dag, men vi vet att vi republikaner har demokratin på vår sida!

Niclas Malmberg, nyvald ordförande Republikanska föreningen
Ina Jönsson, ordförande Unga republikaner

Inlägget <strong>Kungabesöket i Uppsala är inget att fira</strong> dök först upp på Republikanska föreningen.

Inlägget ”Demokrati är bättre pr för Sverige än kungligheter” dök först upp på Republikanska föreningen.

• Arbetarbladet
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Arbetaren
“Gör kungen till Carl den siste Gustaf”

• Blekinge Läns Tidning
Kungar och drottningar hör inte hemma i en demokrati

• Bohusläningen
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Borås Tidning
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Dala-Demokraten
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Eskilstuna-Kuriren
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Folkbladet (Nya Folkbladet i Östergötland)
Låt statschefen sluta som Carl den siste Gustaf!

• Folkbladet Västerbotten
”Gör kungen till Carl ’den siste’ Gustav”

• Gefle Dagblad
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Hallands Nyheter
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Hallandsposten
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Internationalen
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Karlskoga Tidning Kuriren
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Kinda-Posten
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Norrbottens-Kuriren
Hög tid att göra kungen till Carl den siste Gustaf

• Norrländska Socialdemokraten (NSD)
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Nya Wermlands-Tidningen
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Smålandsposten
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Sydöstran
Carl den siste Gustaf

• Vimmerby Tidning
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Värmlands Folkblad
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Västerviks-Tidningen
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

• Östersunds-Posten
Gör kungen till Carl den siste Gustaf

Inlägget Gör kungen till Carl den siste Gustaf dök först upp på Republikanska föreningen.

Inlägget Vi uppmanar kungen att abdikera dök först upp på Republikanska föreningen.

Sverige har en demokrati i världsklass. Internationella undersökningar som jämför olika länder ger alltid vårt land mycket bra placeringar. Därmed inte sagt att vi medborgare ska vara nöjda, utan vi måste hela tiden sträva efter att utveckla vårt folkstyre. Det är knappt 100 år sedan vi fick allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män. Sedan dess har flera andra reformer genomförts, som exempelvis sänkt rösträttsålder och enkammarriksdag.

Än i dag finns det utvecklingspotential och för oss är det särskilt allvarligt att det högsta offentliga ämbetet, posten som statschef, ännu går i arv inom en utvald familj. Det är hög tid att införa republik.

Demokrati är mer än regelbundna val. Det handlar om människors grundläggande jämlikhet, om reellt inflytande och möjligheter att uttrycka åsikter. Därför stärks demokratin av ett republikanskt statsskick som hyllar allas lika värde, allas rätt att tänka och tala fritt och allas möjlighet att med respekt för andra själva forma sina liv. I en monarki, däremot, tvingas individer på basis av börd in i traditionsstyrda roller av över- och underordning. Detta för­svagar demokratin.

Sedan bildandet för 20 år sedan har Republikanska föreningen gått från ingenting till att vara världens största republikanska organisation. Föreningen har kontinuerligt ökat medlemsantalet. Från två initiativtagare 1997 ökade antalet till cirka 2 500 medlemmar 2007 för att nu ytterligare tio år senare samla över 11 000 personer. Det har varit en fantastisk utveckling, särskilt i en tid då många andra organisationer har haft ett sviktande medlemsantal.

Opinionsutvecklingen har länge gått åt rätt håll och stödet för ett avskaffande av monarkin har ökat över tid. Nu på senare år har vi dock sett tecken på att den positiva utvecklingen av opinionen har planat ut. Förtroendet för kungahuset ökar och i SOM-institutets undersökningar har stödet för republik minskat två år i rad. Detta har varit skäl för oss i Republikanska föreningen att självkritiskt se över de strategier vi har haft för att avskaffa monarkin. Vi kan heller inte vara säkra på att det som förändrade folkopinionen de senaste 20 åren kommer att fungera framöver.

Opinionen för och emot det nuvarande statsskicket har alltid varit föränderlig. Trots detta verkar många svenskar tro att stödet för monarkin är hugget i sten, men det är faktiskt möjligt att vinna en folkmajoritet för republik. Normaltillståndet för monarkier är trots allt att de faller. En efter en.

Det finns starka argument som borde få en majoritet i Sverige att vilja avskaffa monarkin. Vi brukar särskilt lyfta fram tre:

• Demokrati. Medborgarna ska välja statsmaktens utövare och representanter. Rätten att representera dig kan ingen ärva, den är din att ge.
• Jämlikhet. De offentliga ämbetena ska vara öppna för alla medborgare. Demokratiska val eller sakliga grunder ska avgöra tillsättandet av sådana poster.
• Modernitet. Monarkins grund är att vissa människor föds som mer värdefulla än andra. Det är helt oförenligt med en av mänsklighetens största landvinningar, tanken om alla männi­skors lika värde.

Trots starka argument för vår sak och en god opinionsutveckling har vi i Republikanska föreningen länge satt stort hopp till möjligheten att avskaffa monarkin genom riksdagsbeslut. Det finns ett stöd för republik inom de flesta partier, vilket har visat sig även under den allmänna motionstiden nu i höst då ledamöter från hela sex av åtta riksdagspartier lagt förslag i republikansk riktning. Motioner har lagts fram till exempel av en moderat riksdagsledamot och av en blocköverskridande konstellation.

Trots detta inser vi att det saknas ett politiskt värde för partierna att driva republikfrågan. De flesta politiska partier anser sig bara kunna förlora röster på att driva den. Vi får konstatera att det inte finns en parlamentarisk genväg till en framgång för den republikanska rörelsen. De politiska partierna kommer med all sannolikhet aldrig våga gå före och lagstifta om ett nytt statsskick.

Republikanska föreningen kommer därför att ändra fokus. Vi behöver förändra opinionen underifrån. En majoritet av befolkningen måste stödja ett avskaffande av monarkin. I det läget kan frågan bli föremål för politiska initiativ och vi kommer att driva på för ett avgörande genom en rådgivande folkomröstning. Demo­kratin skulle stärkas av att det vi säger och gör gemensamt tas på allvar i det offentliga samtalet. Oavsett vad en tycker om republik kontra monarki borde vi alla kunna enas om att statsskicket förtjänar en ordentlig diskussion och ett aktivt beslut, snarare än att bestämmas av slentrian. Allra helst i en tid då representativitet uppmärksammas mer än någonsin, och då frågor om nationalism och samhällsgemenskap aktualiseras av såväl globala som inrikespolitiska trender.

Enbart det faktum att statsskicket ska beslutas i en folkomröstning tror vi har betydelse både för opinionen i sakfrågan och i vidare ­demokratisk mening. Många människor som inte tagit ställning, eller som accepterat kungahuset som en oförarglig kuriositet, kommer i ett avgörande läge att titta närmare både på monarkins brister och på möjligheten att införa ett bättre statsskick. Redan denna medvetandehöjning är en demokratisk vinst. Vi är över­tygade om att den offentliga debatt som föregår en folkomröstning ytterligare bidrar till ökad kunskap och fördjupat engagemang i frågor om samhällsbygge och demokratiska principer. Vi tror också att debatten kommer att leda till ett kraftigt ökat stöd för republik.

Opinionen för republik är i dagsläget mellan ­20–25 procent. Det betyder att ytterligare omkring två miljoner svenskar måste övertygas om att svara ”avskaffa” på frågan om de vill bevara eller avskaffa monarkin i en folkomröstning. De behöver inte anse att det är den viktigaste samhällsfrågan. Vi är medvetna om att en sådan rangordning är utopisk och den är inte heller nödvändig. Människor tar ställning både i frågor som de uppfattar som stora och i frågor som känns små.

Om resultatet av folkomröstningen blir att vi får republik har något verkligt stort hänt. Då har det svenska folket genom en gedigen och demokratisk process valt att frångå en sedan länge invand sedvänja och påbörja en ny bättre tradition. Införandet av republik skulle göra Sverige till ett mer demokratiskt, jämlikt och modernt land. Målet för den republikanska rörelsen är från och med nu att driva fram en rådgivande folkomröstning om statsskicket och att vinna den.

Yasmine Larsson, ordförande Republikanska föreningen
Magnus Simonsson, generalsekreterare ­Republikanska föreningen

Inlägget ”Vi kräver folkomröstning om den svenska monarkin” dök först upp på Republikanska föreningen.

Det är Expressen som skriver idag om motionen, som finns att läsa i sin helhet här.

Ledamöterna bakom motionen är Niclas Malmberg (MP), Rasmus Ling (MP), Mia Sydow Mölleby (V), Maria Weimer (L), Mathias Sundin (L), Johanna Jönsson (C), Yasmine Larsson (S) och Hillevi Larsson (S).

De skriver bland annat:

”Sverige ska vara ett jämlikt land där framgång bygger på individens egna meriter snarare än på privilegier och släktskap. Vårt statsskick innebär dock fortfarande att landets högsta offentliga ämbete, det som statschef, går i arv inom en utvald familj. Monarkin går inte att förena med demokrati, jämlikhet och medborgerliga rättigheter”.

Motionärerna ställer också ett antal krav som de vill få igenom redan idag, medan Sverige fortfarande är en monarki: Statschefen ska kunna åtalas, statschefen ska inte behöva ha en särskild religiös tro och prinsar och prinsessor ska inte behöva ha sina föräldrar och regeringens godkännande för att få gifta sig. Dessutom bör det bli större insyn i hovets ekonomi.

Många riksdagsledamöter är republikaner, särskilt de unga, och brukar ta flera olika initiativ till reformer i republikansk riktning.

Inlägget Ledamöter från fem olika partier motionerar om republik dök först upp på Republikanska föreningen.

Programmet ligger kvar här och går fortfarande att lyssna på.

Andra deltagare på den republikanska sidan var bland andra riksdagsledamoten Robert Hannah (L), Jenny Bjerkås och Thomas Sjöberg, författare till Den motvillige monarken, en kritisk granskning av statschefen från 2010.

Från Rojalistiska föreningen, som är så förtjusta i kungar att de inte kan skilja på demokrati och diktatur, deltog Folke Höjmar. Han flankerades av Herman Lindqvist, som inte heller visade något intresse för väsentligheter genom att vräka ur sig att Sverige ”har haft en fungerande monarki i över 1 000 år”. Vad fungerade – enväldet? För en demokrat var naturligtvis monarkin ett extremt illa fungerande styrelseskick ända fram till 1900-talet. Att alls vilja anknyta till tidigare seklers kungamakt visar antingen på bottenlös historielöshet eller på en mycket tvivelaktig demokratisyn – eller möjligen på en så intensivt känd rojalism att man säger vad som helst.

Herman Lindqvist pratade själv om ett tillfälle då kungamakten ingripit i historien: ”Vi har haft några situationer då man har ropat ’republik’ på gatorna i Gamla stan, som 1848” – när han svarade på en fråga från Alexandra Pascalidou om monarkin någon gång varit hotad. Lindqvist lät närmast raljant över att folket bara kommit på fötter mot kungamakten vid detta enda tillfälle. Men han glömde  att säga vad som hände med de som ropade republik då, i mars 1848. De sköts ihjäl, 18 stycken, på direkt order av Oscar I, Karl XIV Johans efterträdare på tronen.

Vilket för övrigt Herman Lindqvist själv har skrivit om. Men den historiekunnige Lindqvist blir en sällsynt dålig historielärare just i sammanhang då han eldar upp sig och ska försvara monarkin.

Var mars 1848 ett exempel på en ”fungerande monarki”?

Duktiga medierådgivaren Jeanette Fors-Andrée sa bra saker om professionaliseringen av kungahusets mediearbete, men sa en riktigt konstig sak om Bruneiskandalen 2004, nämligen att kungen skulle ha ”misstolkats” och bara menat gästvänlighet när han sa öppenhet. Det är en förklaring som ligger nära den som hovet skickade ut efter händelsen, men som avskrevs som en lögn. Vad som faktiskt hände, enligt bland annat den journalist som ställde frågan, var att kungen fick frågan om det varit några svårigheter att umgås med en ”ledare som styr sitt land med järnhand”, varpå han svarade:

”Av olika anledningar så har jag inte haft den känslan. Jag upplever det snarare tvärtom. Han har ju en kolossal närhet till folket.”

Att kungen inte skulle ha uttalat sig om sultanen som politisk ledare är alltså uteslutet. Ingen, förutom svenska hovets informationsavdelning, har uppfattat något missförstånd. Det är olyckligt att hovets försök att slingra sig ur situationen berättas vidare igen, tolv år senare.

Debatten var förstås ett strålande initiativ av public service-radio. Seriös debatt om statsskicket är efterfrågat, särskilt när kungahuset kommit så mycket i fokus som under 2016. Med tanke på det var det svårt att förstå vad Silvia Bernadottes välgörenhetsarbete och kronprinsessan Victorias klädval (”hon väljer alltid svenskt när hon är utomlands!”) hade med saken att göra. Hur ska man kunna debattera det? Vad vill de att Republikanska föreningen ska säga, att allt kungafamiljen gör är dåligt?

Handlar det om att jämföra statsskick så finns det väl ingenting som talar för att en presidentfru inte kan starta välgörenhetsstiftelser, eller att en presidentdotter inte kan bära svenska klädmärken. Det är svårt att se hur republiken är i underläge där. I överläge är republiken däremot när det gäller moderna värderingar: det är inte ett statsskick där kvinnor måste ägna sig åt engagemang för barn, eller mode, för att passa med bilden av kunglighet. På det sättet visade själva debatten på behovet av ett fräschare statsskick. Först pratade rojalistmännen om historia och kungar. Sedan pratade rojalistkvinnorna om drottningar, prinsessor, välgörenhet och kläder.

”Feminister för republik”, någon?

Inlägget Radiodebatt: Vad ska vi ha kungahuset till? dök först upp på Republikanska föreningen.

Men detta barn är inte som alla andra barn, han är den sjätte i den svenska tronföljden. Att födas som prins med ett förutbestämt liv kan verka privilegierat och glamouröst. Men han har också att vänta sig en särskild uppfostran, för att anpassas in i rollen som kunglig. Hans barndom kommer att kantas av ett antal bestämmelser som strider mot barns rättigheter”, skriver Republikanska föreningens Jenny Grenander i Expressen.

Hon fortsätter:

”För oss som republikaner önskar vi den nyfödde ett liv med samma fri- och rättigheter som vi tillskriver alla andra nyfödda. För oss är det en självklarhet att barnkonventionen som garanterar varje barns rätt till privatliv ska respekteras.”

Läs hela artikeln i Expressen här.

Inlägget Frigör den nyfödde prinsen från bojorna dök först upp på Republikanska föreningen.