Statsskick utan makthavare

Intervjun med prinsessan Madeleine i Skavlan var ett sorgligt nederlag för public service, skriver Jonas Wikström.

Vi lever i en monarki, men det verkar vara ett statsskick utan makthavare. Åtminstone om man ska uttolka reaktionerna då någon kräver ett kritiskt förhållningssätt till statschefen och de som förklarat sig beredda att ta över efter honom. Till de senare hör Madeleine Bernadotte, nummer fyra i tronföljden, som fick fredagsmysa hos Skavlan i SVT i går.

Medan de riktiga rojalisterna är ärligt förbaskade på Madeleine och tycker att hon måste skärpa sig, har gräsrotsrojalisterna på Twitter snarare inställningen att ingen dödlig bör närma sig de kungliga överhuvudtaget. ”Varför ska hon kritiseras? Låt henne vara!”

I deras ögon ska Sverige vara en monarki, men utan monark – utan makthavare. Det ska finnas en kungafamilj, men de ska vara skilda från statsskicket, bara finnas där, vid sidan av. De ska visserligen avlönas som om de hade ett uppdrag från folket – men nåde den journalist som antyder att de har något sådant uppdrag.

Madeleine vårdas som en fågelunge av dessa gräsrotsrojalister. I det ligger ett inte obetydligt underskattande av prinsessan. Vad får er att tro att hon inte klarar av att svara på en riktig fråga från en journalist?

Hon är en vuxen, modern människa, med en examen från Stockholms universitet och med tillgång till all världens information. Hon har dessutom gjort ett medvetet val att vara prinsessa. Det är snart hundra år sedan kungligheter allt oftare började välja bort titlar för att de ville annat med sitt liv. Det har inte Madeleine Bernadotte varit intresserad av. Vi kan tycka synd om barn som växer upp i strålkastarljuset, men vuxna väljer faktiskt själva.

Detta har tyvärr inte nått fram till Fredrik Skavlan, kunglig hovleverantör av tramsfrågor. Den första som under fredagens intervju påpekade att prinsessan är en offentlig person var – prinsessan själv. Man undrar ju hur Skavlan mår, innerst inne, av att sitta och fråga om vaggvisor, gosedjur och romantik? Ingen hade förväntat sig politisk skjutjärnsjournalistik, men det finns väl ett mellanting mellan gårdagens trams och riktiga, allvarliga, uppriktiga frågor?

Någonstans måste man också kunna kräva följdfrågor. När prinsessan säger att paret lever ett ”vanligt liv”, och man vet att de bor i ett område i London som på Wikipedia beskrivs som ”one of the wealthiest districts in the world”, kan inte det vara värt ett ifrågasättande?

När prinsessan meddelar att det inte är av illvilja hon inte svarar på frågor – kunde det inte vara på plats att då fråga vad som är anledningen?

När hon antyder att hon bor i London för att det är en stor svensk exportmarknad, kanske kunde man då fråga hur hon har tänkt sig att bidra där?

Nej, istället blir det ett tådansande runt varje ämne, allting invirat i tjocka lager bomull, varsågod, lägg ut texten – intervjuaren är bara här för att hjälpa till! Resultatet blev helt säkert bra för hovet. Men ett sorgligt nederlag för public service.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev

Få de senaste nyheterna, krönikorna och uppropen genom att prenumerera på vårt nyhetsbrev. Skickas ut en gång i månaden.